vad är godhet?

jag går ut genom dörren och vidare de få stegen till busshållplatsen. det snöar ute, men jag fryser inte. hela dagen har solen lyst, och jag har gått genom staden med edward vid min sida. en kaffe latte på grünnerløkka, parkhäng på st. hanshaugen och middag på egon på karl johann. på tunnelbanan hem diskuterar vi kärleksbegrepp och om man kan sätta upp gränser för var en känsla går in i en annan. det kan man inte, varje person har sina egna definitioner resonerar vi och försöker sedan utbyta varandras. det är svårt och när tågvagnen når tøyen måste han av och samtalet bryts i bitar och sprids vidare ut i luften.

.

häromdagen diskuterade jag och V godhet. "måste godhet vara en handling, eller kan god vara något man bara är?" frågar hon mig och jag vänder frågan i huvudet några gånger innan jag svarar.

vi hade precis pratat miljöengagemang och min förtvivlan över att vara miljöbov hur jag än vrider och vänder på det. V menar att jag måste sätta mig själv i relation till andra. "hur mkt flyger du t ex, eller hur ofta kör du bil?". jag skrattar och menar att det är ju för att jag inte kan, jag hade ju inte kunnat köra bil även om jag velat, kanske jag hade kört bil hela tiden om jag bara haft körkort.

och det är då det kommer upp. räknas inte mitt icke-miljövidriga beteende bara för att jag inte har något val? måste goda handlingar vara en uppoffring för att kunna definieras som goda handlingar? det känns tröstlöst och jag håller med henne, klart de inte måste, klart man kan göra goda handlingar för att de faller naturligt för en.

för mig blir det dock vagt när det handlar om saker man inte gör. enklare i så fall att se godhet i handlingar man faktiskt utför, men som faller naturligt för en, där det inte ligger en medveten tanke bakom. om det ligger en medveten tanke bakom då, men som inte grundas på godhet; om man har en medveten grund för en god handling, måste grunden vara god för att handlingen ska räknas som god? minns en diskussion med exet angående att stänga av tv:n på knappen. jag tyckte att det var viktigt för att inte slösa på naturens resurser, han för att spara in på elräkningen. är hans handling då mindre god för att han inte tänker på att det är fler än han som tjänar på det? jag vrider mig runt mig själv. resultatet blir ju naturligtvis detsamma men jag har svårt att tycka att det är lika hedervärt att göra ngt för personlig vinning än för allmän. är jag bara partisk?

resonemanget går runt sin egen axel för mig, men är onekligen intressant. måste godhet vara en medveten handling? jag vill svara nej, men i praktiken måste jag göra en bisats till nejet. nej, sålänge man inte utför handling baserat på egenvinning istället.

men så vänder jag mig om igen. på det stora hela, spelar det någon roll varför man gör något bra? sålänge det faktiskt är något bra man gör? blir provocerad när någon konstaterar "äh, skänka till välgörenhet gör de ändå bara för att döva sitt samvete. köper sig fri för 200 kr i månaden till amnesty". jaha, tänker jag, det är väl bättre det? samma sak med nya eko-trenden. "det är bara kapitalismen som rullar på, försöker få oss att köpa mer och mer och mer. finns det inget slut?". är det inte bara bra att det blivit en del av kapitalismen och ett kommersiellt grepp? heja, heja, budskapet når ut till fler! personligen hoppas jag att det är som mobiltelefonen och internet, en fluga som är här för att stanna.

som sagt, jag vrider mig runt och runt och kan inte bestämma mig för på vilket ben jag ska stå. måste godhet var en medveten handling? måste goda handlingar utföras på "god" grund för att räknas?

jag vet inte. vad tänker du själv?