från utropstecken till frågetecken

det finns ingen sanning
jag blundar hårt och dunkar huvudet i væggen - en gång till.
nervknuten i brøstet skriker och hærjar.
"jag hør dig" sæger jag, och øverrøstar kænslorna med ænnu en ameriansk serie.
ignorerar tankarna nær de bekræftas, ignorerar kænslorna.
nej. fan.
dags att børja från børjan igen.


jag har min tolkning, och min løsning.
men man ær två om allt.

eller så ær man en.

eller ær man bara?