Brottstycken

Är det nu jag borde skriva något?

Mitt i tidiga februari, med mörkret pressande mot fönsterrutorna och bruset av tystnad i öronen. Allt är så tomt och allt går så långsamt. Ändå är det som att mina sinnen är överstimulerade. Var kommer alla intryck ifrån?

Jag sitter ensam i vardagsrummet och dricker rödvin, skyhöga klackar slarvande under bordet, fötterna ovanpå. Jag tänker inte, ändå kommer tankarna till mig i märkliga vågor. Drömmer jag?

Inatt drömde jag intensiva drömmar, de ville inte låta mig vakna helt, släppte inte taget när jag behövde återvända till verkligheten. De satt hårt och lämande en melankolisk stämning hela dagen.

Men imorgon är det än ny dag med nya möjligheter, ja Gud hjälpe mig, alla vägar ligger öppna. Och jag har glömt hur man väljer. Eller visste jag aldrig?