framtidspanik -igen

mina tankar. växer och växer. spretar åt hundratals håll, tusentals förgreningar. ingenting blir tydligare för att man blir äldre. jag trodde liksom taket skulle lyftas, att dimman skulle lätta. allting skulle bli självklart och enkelt och lätt och ljust. det som var rätt skulle vara rätt, och det som var fel skulle vara fel. så blev det inte.

jag snurrar in mig itankar om vad jag vill göra med mitt liv, vad jag vill BLI. vad som är jag i alla tunnlar och virvlar och gångar och vad som är det alla andra tyckte ngn gång.

är det jag som längtar efter akademikervärlden? är det jag som vill bo på internat och sitta i tysta pluggsalar med kaffetermos? är det jag som längtar efter att insupa all världens kunskap, att veta allt om ngnting, eller åtminstone lite om allt? är det jag, eller är det ngt så trivialt som hävdelsebehov. "jag tycker inte att utbildning är ngt som definierar en, men jag vill inte att de som tycker det ska ha en chans att vifta bort mig". vad betyder det?? att jag inte vill att andra ska se ner på mig för att jag inte har utbildning? och om det är så, borde jag då inte kunna hävda att jag är bra utan dendär utbildningen?

men samtidigt. det ligger i mig. jag vet inte var det kommer ifrån, men det finns där. häromdagen var det ngn som frågade om jag läste ekonomi. och det kändes jobbigt att svara nej. inte för att jag egentligen vill läsa ekonomi. men för att det hade gjort mig till ngn. hade gett mig lite mål och mening.

och jag vet egentligen fortfarande att det bara är att ta ett beslut. att välja ngt, vad som helst. men ändå, måste jag väga allting mot vartannat. hela tiden.

gamla bilder

med hjälp av ett program jag fick av daniel fick min dator äntligen ordning på mina RAW-bilder (läs: klarade av att läsa dem över huvud taget). så, från årets första riktiga vårdag. i prodly presents, etc. etc.

midsommarhelgen

my i vigelandsparken

vera var här under midsommarhelgen. fredagen efter jobbet gick jag direkt till busshållplatsen och hämtade henne. det regnade och vi skulle egentligen på festmiddag, men den hade blivit inställd. så vi gick till affären och köpte färsk pasta, färsk basilika, färska grönsaker och gick hem och lagade och gick hem och lagade en vegetarisk pastarätt. sen dela på en flaska argentinskt rödvin och prata-prata-prata. vi skulle åkt in och festat egentligen, men fastnade i samtal. så länge sen vi sågs, båda har vi på ngt sätt hunnit bli vuxna. hon på sitt sätt, och jag på mitt. men ändå kändes det som en påminnelse av min barndomskänsla, av min vänskapliga barndomskärlek. jag fick fina födelsedagspresenter (hållvänlig tekopp, tufft kineskiskt te, och grönt jasminete) och har varit lätt teberoende sen dess. på lördagen åkte vi in och shoppade åt vera. parfym, body shop, presenter. gick in i ett snofsigt varuhus som jag aldrig varit på och fikade på två olika fika. kaffe latte it is, igen och igen. jag kommer inte ihåg vad vi pratade om, men kändes som att vi avhandlade all världens ämnen.

på söndagen åkte vi till vigelandsparken och såg på konsten. tredje gången gillt för mig, men jag upphör aldrig att förundras. går inte riktigt att förklara. som ett stort utomhusmuseum i sten och brons, skapat av en person. skulpturerna känns lite som antikens grekland med sina grovhuggna kroppar. vi gick dit och insöp atmosfären, tog bilder och gick sen vidare ut på stadens gator.


hittade ett kafé med en tuff fondtapet som skrek 70-tal och åt en brieostmacka. den var lite torr men det gjorde ingenting. det var atmosfären som gjorde det. veras jesus-sandaler mot den bruna skinnsoffan fångade min uppmärksamhet.

efter fikapausen en promenad på en och en halv timme, från majorstua till grünnerlökka.

det var en fin helg.

pre-semester

vecka 27

mina fötter i det våta gräset. grässtrån som klistras mot mina fötters ovansida. fuktigheten i luften. min vita hud i bjärt kontrast mot de svarta skinnskorna. och den gräsgröna färgen som en omkringliggande ram. jag går den korta sträckan från busshållplatsen och hem i regnet.

hela veckan regnar det. måndag till fredag. luften är tung av väta. alla tyger luktar fuktigt, som av höst. barnen på jobbet springer omkring i matchande regnkläder mellan vattenpölarna. sen in, våta upp till knäna med lyrisk blick och det där typiska barnaleendet på läpparna. jag hänger regnkläderna på platsen, byxorna och strumporna i torkskåpet.

att det är sommar syns på grönskan. luften är mättad av fuktighet, men runtomkring blomstrar världen. jorden suger åt sig vätan, och det är nästan så jag ser hur vattnet färdas upp i stammarna, vidare ut i grenarna, kvistarna och bladen.

på vägen till jobbet går jag genom ett buskage, och eftersom veckan blir fuktigare och fuktigare så blir buskaget tätare. liksom piggare, vassare, trängre. grenarna mot mitt ansikte, inte rispande, mens smekande.

sen kommer fredagen och umgänge med granntjejerna som nyss flyttat in. vi pratar lite, de lånar mitt internet, vi lagar mat mitt i natten. somnar tio minuter in i fyra bröllop och en begravning för att vakna halvtio, 45 minuter efter att bussen gick. jag skrattar åt min egen typiskhet, går upp, klär på mig, beställer nya biljetter. och sen är jag på väg. sen är det semester. nu är det semester. nu.

nu. jag sitter på daniels svarta skinnsoffa och lyssnar på stillsam countryrock. solen skiner för första gången på två veckor. luften är ljummen och somrig och fyller mina lungor lika mycket som musiken.

vad mer kan man begära?