jag går i solen igen, denna sol som påverkar mig så. utan jacka och med vinden i håret. barnen som sitter i vagnen framför mig pratar om det de ser kring vägen. de tjuter av skratt när jag springer i sicksack med vagnen, och jag är full av lycka.
jag har så mycket kärlek att ösa ur. den sköljer över mig i vågor. en klapp på kinden, en kram, ett varmt ord. dessa barnen som fyller min vardag och mina sinnen.
men å andra sidan, min blick som försvinner in i väggen, bort från det som är. jag längtar ut och vidare, det är så mycket och överväldigande, men samtidigt ingenting.
vardagen tar över. min kollega är upprörd över att jag ska sluta, och jag blir illa berörd. inte av hennes känslor, men av min osäkerhet. flytten kräver mycket av min tankeverksamhet och kapacitet, även om jag inte tar tag i det. mitt rum ligger fortfarande i en hög på golvet, trots att jag har de mest hedervärda uppacknings-intentioner varje kväll.
jag är så bra på att bara vara här och nu. och samtidigt så dålig på det.
Jenis Tanaman Hias Bunga Merah
7 years ago
1 comment:
Klockan är nu 15.54 på ett ungefär, och jag gäspade, sträckte på mig och bestämde mig tills sist för att resa mig upp efter att ha legat och njutit lite väl överlag av min kudde.
Det första som slog mig, och "slog mig" är verkligen rätt uttryck eftersom det kom som från ingenstans, var något slags nostalgiskt minne.
Det var någon som antagligen är den mest impuls-styrda, knas-kultiga men ack så söta skånska jag träffat - som tog sig från skåne till sthlm och sedan mot sala med mig.
Nu när jag är bättre på att se händelser som fina i sig och just i stunden,utan att lägga in onödiga funderingar framåt i tiden, eller dra fram mörka tankar från det som redan varit som onödigt skäl att vara orolig i nuet - så märker jag att jag såg dom dagar som plötsligt kom, och plötsligt gick (my bad, i know) som väldigt givande och fina, i varje fall en positiv upplevelse.
Detta mindes jag idag när jag vaknade, my+s, och min lila plastdinosaurie på hyllan här borta - mysrexosaurusen - klappar händer och glädjer sig åt min nyfunna insikt.
Hoppas att livet behandlar dig fint, vart det än tar dig :)
*Ger dig ett snällt leende, en mjuk kram och stjäl helt förbehållslöst en lätt kyss på din vänstra kind*
/Den däringa marcus.
(poisionous_reptile@hotmail.com)
Post a Comment