gammalt

hittade en gammal dagboksanteckning bland mina böcker. från 12/9 -07. och tyckte att den sa ngt. mer än jag visste om den tiden iaf.

"Ekar tomt mellan mina läppar. Utan tröst -ingen hunger. Bara en matande tystnad bakom mina skuldror, en klåda där vingarna suttit.
Och med glorian på sned kastar jag mig ut i natten, hejdlöst och utan ånger.
Men vem är jag att bestämma? Att tveka, undra eller oroa? Mina läppar förblir, om inte orörliga, så orörda.
Allting flimrar förbi, som ljusglimtar. Det är bara ord, ord, ord. Ord av ingenting och allt som aldrig rasat. Ordföljder och vackra klanger -som bilder och musik."