på väg hem, del 2

hmm. jag har insett en massa saker ikväll. vad är egentligen svårt att formulera, men det finns där.

jag vaknar alldeles för sent som vanligt, med liksom sandpapper i ögonen. sixten kommer in och ger mig en clementin som jag äter i soffan innan jag går upp och iväg. "det var trevligt att träffa dig my". jag tar bussen och tåget och bussen igen.

lunch på thulehem, farmor och jag har inte mötts på evigheter. och vi samtalar och berättar, analyserar, vänder, vrider. vad har hänt, vad händer nu, vad händer sen? potatismos med rimmad oxbringa, smakar ljuvligt för mina fattiga smaklökar. och så kaffe efteråt, det obligatoriska kaffet som den här gången avnjuts framför en sprakande vinterbrasa. och jag hör mig själv prata och berätta, svara på hennes frågor. och jag inser. ja, gud vad jag inser.

sen bussen till tågstationen och byte till en annan buss. stiger av i veberöd och ser niclas möta mig på stationen. åsynen av honom liksom sprider en glädje i mig, en känsla av igenkännande och avlägsenhet. sen bil till ågerup, blentarp. te och macka i köket, kladdkaka grädde och prat, prat, prat. nea är också där såklart, och vidar. vidar har blivit så stor och ser på mig och gråter. blir rädd för mitt skratt och mina lekar, men samtidigt, kan inte låta bli att fascineras. han är ljuvlig och jag ser hur neas och niclas drag flyter in i varandra i hans nya lilla ansikte.

i köket är väggarna röda, skåpluckorna nya och stearinljusen tända. och vi pratar om ekologi och kemiska ämnen, tar fram hygienprodukt efter hygienprodukt och läser på förpackningen och vad var nu det och vad är obehagligt och vad är inte det. jag känner mig hemma och långt borta, avlägsen men alldeles där samtidigt.

och i stearinljusens sken i köket, med svart vinbärste i koppen mellan mina händer så inser jag igen. ja, gud vad jag inser.

återigen. jag är på väg hem.