stulna tankar, ytligheter och samvete.

det var ngn (du <3) som indirekt sa det en gång. att man inte bör påstå sig vara ngn som man inte kan vara fullt ut. om man inte kan föra det resonemanget man för till sin spets, så kan man lika gärna låta bli. eller åtminstone inte moralisera över att andra inte för resonemanget över huvud taget. för om jag har rätt att sätta en gräns för hur mkt jag är villig att anamma ett resonemang eller en åsikt, så kan jag ju inte klaga på att andra också sätter sina egna gränser bara för att de inte når fram till min. jag sätter samma gräns - bara lite längre fram.

så. idag har jag suttit på framför datorn, insupit information och insett att jag:
1. borde dra ner ännu mer på kött.
2. borde sluta köpa kläder (och även möbler, prylar, böcker) som inte är ekologiska/fair trade eller vintage.
3. borde köpa alla skönhetsprodukter och hygienartiklar på body shop eller via ekologiskt godkända leverantörer.
4. borde leta upp ngnstans där jag kan köpa ekologiska alternativ av de grönsaker och mejeriprodukter jag vill ha.
5. borde börja handla på Meny istället för Rimi då de har fler fair trade-alternativ; även om Rimi ligger rätt över gatan och Meny ligger tio minuter bort med bussen.
6. har fått ännu mer lust att lära mig åka skate board/snow board och att surfa.
7. vill gifta mig med http://www.howies.co.uk
8. önskar att jag bott i stockholmsområdet eller skåne på grund av http://arstiderna.com
9. har lust att klippa mig -igen.
10. verkligen tycker om 50- och 60-talsklänningar.
11. måste bli bättre på att spara pengar (läs: jag har inte råd att köpa det jag vill på howies.uk.co).
12. måste bli bättre på att plugga.
13. måste sluta spendera så förbenat många timmar framför datorn.
14. verkligen måste börja läsa igenom partiprogrammen som det var så länge sen jag faktiskt föresatte mig att jag skulle läsa igenom.
15. bara nästan kommer igång med träningen hela tiden.

jag ifrågasätter att jag ngnsin kommer klara att vara så engagerad, sparsam, nogrann prudentlig och hälsosam som jag vill. men varje ställningstagande är en bit på vägen, är det inte så? man kan inte se alla prioriteringar man inte kan/orkar göra. man måste se det man faktiskt gör.