önskar jag hade ord som kunde förklara ngt. men det är bara motstridiga känslor just nu. vad är relevant? vad ska man lyssna på? finns bara en massa utropstecken och fyfy:n överallt. önskar världen kunde vara lite rundare, mjukare i kanterna.
men egentligen, vad är mjukare än det här?
försöker lära mig spanska, men framstegen är små än så länge.
yo me llamo My.
yo soy sueca.
yo tengo 23 años.
yo trabaja en un jardin infantil.
målen var så tydliga och skarpa. vad hände?
själv är jag glad och i kamp med mig själv. försöker reda ut vad som är rätt och fel. men det är svårt när man klarar av att ta en fråga, ställa den i mitten, och sen vandra runt den i fler cirklar än man kan räkna till och se den ur alla vinklar.
det finns inte rätt och fel. bara prioriteringar. jag ångrar mig alltid och aldrig på samma gång. det beror bara på vilket håll jag tittar ifrån. och frågorna är många. att be om råd blir motstridigt, då det känns som om människor väljer vilken sida de ska se ifrån beroende på vilken frågan är. men egentligen, borde inte val av sida då det gäller en fråga, resultera i att man tar val på samma grundvalar, och från samma sida då det gäller andra frågor? tydligen inte.
men samtidigt som jag inte riktigt förstår, så förstår jag precis vad hon menar. och hon har rätt, som vanligt. precis som alla andra, från sitt håll.
vet inte var, när, hur eller varför. bara att, och vem.
.
fråga 1: kan man sakna något man aldrig haft?
fråga 2: eller bara längta till bilden man har av det?
fråga 3: och kan den bilden ngnsin vara sann?
fråga 4: är människan föreställningsförmåga så god?
fråga 5: är min?
fråga 6: eller kan man bara hoppas, om man ger efter för den längtan/saknaden att en önskningar infrias?
fråga 7: hur vet man ngt, om ngn människa, ngnsin?
fråga 8: vad är att lita på ngn?
fråga 9: varför misstror man folk?
fråga 10: varför behöver man misstro folk?
i can go on forever. är det ngn som har några svar? 10 valfria svar var det beställt.
.
lyriskheten håller i sig. det susar i huvudet, jag är rusad, lycklig, överväldigad. var kan sådana känslor komma ifrån? jag funderar på fraser som "att ha belägg för" och kommer fram till att verkligheten bekräftar drömmen, tanken, känslan. det måste finnas en botten i allt det här, ngt verkligt och konkret som det är sprunget ur. men nej, jag vet, känslor är inte intellektuella. så kanske borde jag inte försöka intellektualisera dem heller?
Jenis Tanaman Hias Bunga Merah
7 years ago
2 comments:
10 valfria svar coming up!
Svar 1. Ja, kanske t.o.m. mer än saknaden av något man haft.
Svar 2. Ja det också.
Svar 3. Det vet man inte
Svar 4. Verkligen
Svar 5. Tror jag
Svar 6. Inte bara snack, lite hockey också.
Svar 7. Jag vet att man kan veta, men att man ofta känner att man bara tror. Det där är svårt. Mycket suggestivt. Vet inte hur, man bara vet.
Svar 8. Kan vara att ge allt förtroende man har till någon annan. Mycket sårbart och kanske lite som att ge bort sig själv.
Svar 9. För att dom är elaka!
Svar 10. För att dom är elaka!
fråga 10: varför behöver man misstro folk?
svar: för att skydda sig mot kränkningar... jo, vi behöver det fortfarande, världen är inte utopisk... än... ;)
fråga 9: varför misstror man folk?
svar: för att vi inte kan utsätta oss för kränkningar oavbrutet; någon gång måste vi få tro att vi är trygga, annars blir det väldans jobbigt att leva...
fråga 8: vad är att lita på ngn?
svar: att medvetet utsätta sig för risken att bli kränkt inte för att man vill bli kränkt men för att man vill ge någon annan chansen låta bli att kränka - trots den uppenbara risken att de inte gör det... varav det senare är ett av skälen till att man kan ha problem med det föregående...
fråga 7: hur vet man ngt, om ngn människa, ngnsin?
svar: det gör man inte, men då vi har ett behov av att uppleva trygghet skapar vi ständigt illusioner vi kan fly till när verkligheten blir för jobbig... till exempel känns det tryggare när man tror att man vet något... för det vet jag!! :P
fråga 6: eller kan man bara hoppas, om man ger efter för den längtan/saknaden att en önskningar infrias?
svar: inbillningen "att önskningar infrias" är en av de största och bästa illusioner vi skapat för att ha någonstans att fly till, trots att illusionens existens i sig vanligtvis ställer till fler problem än vad själva flykten till den faktiskt löser...
(till exempel så får den oss att börja önska massa saker istället för att helt enkelt ta tag i det vi står i och göra något av det, och således lockas vi att slösa bort den tid vi hade på att - istället för att leva oss igenom livet - nöja oss med att drömma fram mer och mer exklusiva och tillfredsställande drömmar, varpå vi - i takt med att drömmarna sväller ut - blir allt mer och mer oförmögna att nå dem, och således mer och mer besvikna på verkligheten som den ser ut utan våra önskningars uppfyllan, och mer och mer övertygade om "att vi nöjer oss med för lite" eller, om man så vill, "att vi önskar oss för lite", och så är karusellen igång på ännu högre varv)
fråga 5: är min?
svar: högst troligtvis... :P
fråga 4: är människan föreställningsförmåga så god?
Svar: tyvärr... :(
fråga 3: och kan den bilden ngnsin vara sann?
svar: illusioner - hur bra de än är - är aldrig sanna; bilder är och förblir bilder; bra bilder kan förklara något för oss som vi har nytta av när vi möter verkligheten (vare sig det var den som var avbildad eller inte) men det gör inte bilden mer sann...
fråga 2: eller bara längta till bilden man har av det?
svar: ...jo, det var där vi var, var det inte? göra sej en bild, därefter börja önska (längta) dit och sedan inbilla sig att önskningar kan bli uppfyllda mer eller mindre av sig själva (och så spendera mer och mer tid till att vänta på/längta efter/önska till att just det man själv plockat ihop ska vara det som plötsligt och utan bakomliggande orsak bara blir sant...)
... eller så skulle man kunna försöka se sin verklighet som den är och sedan jobba för att stå ut med den... fast det är ju jobbigt, så jag har inte riktigt kommit dit själv än... och alltså borde jag väl egentligen inte lägga fram det som om det vore önskvärt, eftersom jag ju egentligen inte vet något om det... eller hur det nu var... :P :P
fråga 1: kan man sakna något man aldrig haft?
svar: givetvis, de drömmar man saknar mest är väl ofta de drömmar man haft som man tyckt bäst om, samtidigt som det å andra sidan är just dem som det är minst troligt att man faktiskt kommer att få uppleva i sin verklighet... och ju mer man saknar, desto mindre har man... eller nåt...
men å andra sidan kan man ju alltid drömma...
(var det svar på frågan?)
och så vidare, och så vidare... men de frågorna tänker jag inte besvara, eftersom folk i allmänhet inte vill ha svar på frågor de inte ställt... ;)
Post a Comment