söndag

sommaren kom och for. grillning två helger i rad, alkohol i så små mängder att man mest blir trött, ett blixtrande leende att piggna till för igen. några knepiga dagar, med tankar som slår knut på sig själva och sen kräver timmar av arbete för att knyta upp sig igen. en oförmåga att ta beslut som gör sig påmind igen, precis som oförmågan att scanna av sina egna elektriska impulser i hjärnan. känslor, som en härva i bröstet utan facit.

men sen. vakna med ett leende på läpparna och solen i ögonen. bländad av lycka och kärlek står jag.

jag kan inte förklara. dendär härvan tenderar att komma tillbaka. men den är inte jag. den är bara det jag inte förstår än. och jag är inte rädd för den längre.