ögonblicksknark

imorse när vi öppnade kaféet stod det en kvinna rätt utanför fönstret och lekte med sin hund. en schäfer var det; stark, mörk och vacker. den hoppade lekande runt sin matte och försökte fånga sjalen som hela tiden hölls precis utom räckhåll. ljuset spelade över himlen och jag fick sådan lust att dela med mig med ngn. "siri, ser du ljuset?". det var så ofantligt vackert, och när jag sprang över för att handla andades jag extra djupa andetag för att liksom få ner ljuset i lungorna, fylla mig med skönhet som var så genomträngande. just så. den vibrerar på strängar i mig som jag inte känt av på flera veckor. det krävs så lite. jag försöker bara memorera vad det är det krävs så lite av.

på andra sidan av dagen, upptäcker jag det igen. jag promenerar genom töyen t-banestation. det är ngn som har skrivit där. jag kan inte förklara. ngn har stått på andra sidan en fönsterruta och skrivit spegelvänd text. och jag liksom fastnar i ögonblicket igen, försöker fotografera det jag ser, men linsen vill inte få det att fastna. jag står och förundras över orden, hur det ser ut. och vad de betyder. försöker lista ut vad de betyder för mig, men kommer inte underfund med det den här gången heller.