i all enkelhet

full rulle på jobbet igen. två nya barn den här veckan och ytterligare ett nästa vecka. det betyder psykiskt påfrestande dagar med osäkra små minipersoner som längtar efter mamma och pappa med referensen: "tänk om de aldrig kommer tillbaka? så här länge har de ju aldrig varit borta innan". det är svårt att sova och svårt att komma på andra saker än att änglas att göra. förutom det så tar det ju ett tag att lära känna ett barn, förstå dess signaler, tolka dess ord och kroppsspråk. alltså: mer gnäll än vanligt samtidigt som hjärnan är upptagen med att registrera in nya lärdomar hela tiden. puh.

men det är ändå mysigt, jag får pussar, kramar och koser till höger och vänster och det enkla självklara övervinner "problemen" utan svårighet. de nya barnen som hittills varit och hälsat på, är lika mysiga, bedårande, söta och egna som alla de som förut fyllde min avdelnings platser.

och vilket lyxjobb jag egentligen har! sitta ute i solen halva dagarna och kramas och småprata. naturligt vis finns det tråkigare bita också. men ändå.

.

i samband med premiären av senaste harry-potter-filmen har jag fått total potter-dille. jag har kollat igenom alla gamla filmer, läst senaste (och sista) boken (som släpptes en vecka efter filmpremiären) och snart lyssnat igenom de tre första harry potter-böckerna på ljudbok, engelska versionen inläst av stephen fry. miljöerna är underbara och jag får genast lust att (lättentusiasmerad som jag är) packa mina väskor och åka till england och läsa på internat.

en annan längtan som kommer ganska stark är längtan tillbaka till min verklga skoltid. mest gymnasiet, som jag (väl bekant för er som kände mig då) slarvade och ältade mig igenom, utan att varken lära mig det jag kunnat eller levat så mkt jag kunnat. om jag hade gått gymnasiet idag hade jag sugit i mig all kunskap jag kunnat komma över, och gått på alla klassfester och klubbar jag kunnat. antagligen har jag bara en helt normal 23-årskris och inbillar mig att jag håller på att bli gammal, trots att jag har hela livet framför mig. och vilket liv sen! :P

åter till tidigare ämne, så vill jag tipsa alla om att ljudböcker är en fantastisk uppfinning (ngt som min far/moa hjälp mig att få upp ögonen för). man kan insupa böcker, samtidigt som man gör andra "nyttiga" saker. eller åtminstone saker som ändå måste göras: städa, äta, transportera sig, träna. min iPod är full av ljudböcker nu, och jag önskar att jag hade en 8 gigs istället för den 4 gigs jag har (gadget-hooked som jag har blivit... vad pengar gör med männskor) för att få plats med både den musik jag vill ha, och de böcker jag vill "läsa".

när jag ändå är inne på att tipsa kan jag kasta ut i världen att "six feet under" är en utomordentligt mysig och skruvad serie. den person som aldrig har sett den borde åtminstone se 3-4 avsnitt för att undersöka om det är ngt som faller dem i smaken (en annan serie som är fascinerande, men egentligen lite out of date i min vardag (jag har sett alla avsnitt för länge sen) är: Heroes).

.

i lördags var det hejdundrans fest; ngt som delar om min kära familj tyvärr fick erfara i formen att sena/tidiga fyllesamtal. det är fascinerande hur mkt irritation tre personer med några flaskor vin kan åstadkomma. i övrigt var det ikea-besök och städning av annas blivande kafé som gällde i helgen. och, såklart, det obligatoriska straffet: bafylledag.

nu i helgen kommer vera på besök igen, och då ska vi dansa! jag knådar mina fötter inför dess kommande prövning.

(och nej, i övrigt känner jag mig inte så poetisk om dagen. mest bara enkel och glad)