vardagsbetraktelse av idag

jag finner mig själv i en situation där jag saknar tid till det märkligaste saker. nemi-tidningen jag köpte för två (!) veckor sen ligger fortfarande oläst på skrivbordet. tillsammans med de ännu inte iTunade skivorna och de olästa skönlitterära böckerna. allting som innan var en självklar undanflykt för att slippa göra detdär som jag faktiskt måste - är det som har blivit bortrationaliserat. återigen förundras jag. är detta att vara vuxen? att följa sina egenhändigt uppgjorda ramar och ta konsekvenserna av tagna beslut. märkligt. mycket märkligt.

idag såg jag begynnande krokusar i annas trädgård. snön har blivit slask på många ställen och täcker de förut så vita snödrivorna vid sidan av vägen med grå sörja. nästan svart. jag tänker på miljöförstöring och utsläpp när ser den svarta skorpan på det så skarpt vita. mäter med ögonen hur långt från vägen snön behöver ligga för att få fortsätta vara vit. avståndet är alltför långt tycks det mig.

kikar girigt på trollskogen bortom vår parkering. vill traska där med nyfikna vårfötter. men marken är lite för våt för mina skånsktänkande fotdon, snön lite för djup. men snart. snart. ser mig själv drikke kakao og spise boller, sitta på en sten i skogen och lyssna på fågelkvitter. söndagsturer, det så typiskt norska.

annars en stilla dag. frukost hos anna, diskuterandes alkoholpolicy i olika familjer och den ljuva kärlekens bitterheter. sedan en biltur till bekkestua (jag bär en bit av ansvaret för den svarta skorpan, jag också) och biblioteket. läser om produktionsfunktionen och konsumentöverskott i timmar, men tiden flyger förbi. äter min medhavda matpakke med bredda mackor och en morot (även den så typiskt norsk). och sen, koncentrerad sundhet på gymmet i 45 minuter - ett resultat av bristande sundhet i vardagen? hur som helst, att röra på sig kan vara ljuvligt när man väljer det själv. sen hem. dator. här. nu.

det är mörkt utanför mitt fönster. tysta skrik.
världen skriker efter våren. jag också.