minnesmärken

hela staden har blivit ett emotionellt minfält.

åker förbi brugata och minns sms:et jag skrev där. jag kan fortfarande inte komma ihåg vad där står men undrar om du har kvar det.

vidare till hausmanns gate och tittar upp mot husen, mot taket. vårat tak. där vi har pratat allvar i så många omgångar. med mig kedjerökandes en sommarnatt, eller - långt senare - om framtiden med våra tunna gymnastikskor nedgrävda i snön.

går förbi nova video, videobutiken vid majorstuakrysset dit vi gick tillsammans. hyrde tre filmer och pratade utan pausknapp. du undrade när jag fyllde år och insinuerade att om vi kände varandra då så skulle du köpa en avv GG-boxarna jag suktade efter till mig.

är nära att missa min busshållplats på grund av minnesbilderna som susar genom huvudet. tredje gången gillt? kastar mig på knappen och går av, ut i förvårnatten. går över gatan, upp för backen.

.

du hade rätt. du hade rätt hela tiden. varför övertalade jag dig att tycka annerledes? - för att jag trodde att du hade fel. och du hade rätt i även det. jag kan ha fel. jag kan ha fel om allt. hela min världsbild och verklighetsuppfattning. precis som du.

man skulle kunna säga att jag ångrar mig. man skulle kunna säga att jag inte bryr mig. båda påståendena stämmer. och är samtidigt så långt från sanningen som man skulle kunna komma.