våga vara

jag kliver ur mig sjælv, bara før ett øgonblick, och funderar øver det jag ser. det ær som om jag har två ansikten, det ena målat øver det andra. de går in i varandra, blandar sig, løses upp och blir ett igen. jag klarar inte helt att greppa tag i mig sjælv.

jag sitter i solen och kænner hur det hettar øver brøstet. min bleka hud ær inte van vid det starka solljuset och jag tænker att nu brænner jag mig sækert. min blick vet inte helt vart den ska ta vægen.

fan, nu går jag baklænges igen.

stressen kommer och går, den skøljer øver mig i pløtsliga støtar, liksom øverrumplar mig med sin intensitet och kraft. bara några timmar senare førsvinner de sista efterdyningarna av den. jag kænner mig lugn men naken, landar med båda føtterna på jorden -igen.

på fredag ska jag till en studievægledare och se vad det kan bli av mig. bestæmde mig før att følja mina drømmar, jaja, alltid samma kliché, men på den vægen ær det. tillbaka till gymnasiet på ett plan, men kænner samtidigt att ngt før mig framåt. en våg av førnyelse och styrka.

jag ær på væg! allt ær nytt och spænnande, jag springer værlden till møtes. och jag behøver klichéerna, behøver varje sjælvklarhet før att beskriva min egen sinnesstæmning. vemodig, men sæker.