tunga tankar

det är mörkt i rummet. väggarna ser svartmålade ut för mina ögon och lampan liknar mig en kandelaber med röda stearinljus. luften är tjock och dammig, tung att andas i den konstlade värmen. jag vet att det är kallt utanför och jag fryser om tårna då de vilar mot golvet, men svettas av värmen från den lilla silverfärgade ugnen.

mitt huvud är lätt, nästan för lätt och svävar långt ovanför kroppen. ögonen som nyss konstaterade den svartmålade väggen ser ner på tovorna och härvorna, ser ner på vintern som svettas ut ur mig.

tankarna är för tunga att bära för mitt lätta huvud, de liksom sjunker ned genom kroppen, skruvar åt musklerna vid halsens sidor, drar upp axlarna och gör ryggen tung att bära. ngn pressar på mellan skulderbladen rätt bakifrån och jag liksom snubblar framåt. men tankarna far vidare ner genom härvorna och bröstet och magen, slutligen till min kalla tår där de avdunstar och förenar sig med den tunga dammiga luften.