ja, vad säger man? life goes on.

en del av mig tänker på allt jag skulle kunna göra. åka till sydamerika. flytta till new york och jobba. flytta ner till skåne och bara vara med familjen ett tag. stanna här och driva kafé och plugga vid sidan av varandra. att kunna välja vad som helst i hela världen utan att det skulle kännas jobbigt, eller som att jag har ngt att förlora. yippie liksom.

men å andra sidan.
ja. å andra sidan.

fast sen vet jag ju också allt detdär som jag alltid vet. det blir bra till slut. allt ordnar sig till det bästa oavsett på vilket sätt det blir.

och på ett sätt mår jag så himla bra, för jag vet precis vem jag är och var jag står. även om jag inte helt vet vart jag är på väg.